Så minns jag min barndomsby Uppveda omkring år 1920
Av Ingrid Gustavsson (tidigare publicerat 2013)
Gränsen mellan Vätö och Roslags-Bro socknar går vid Ilsholm och där börjar också Uppveda by.
Till min barndoms största upplevelser var väl då jag två gånger fick följa med och segla till Stockholm.Vid den här tiden kom sjöfolket hem på hösten och vintertid försörjde de sig på att gå i skogen och ”hugga famn”.
Gransäter
Där bodde och bor fortfarande familjen Grönlund ( han 85 år). På nedre botten bodde Fridner och Ida med sönerna Nils och Edvin och en trappa upp Fridners föräldrar. Nils och Edvin gick i Överlöpe skola, barnen från Islholm gick i Utlunda skola.
Lustigkulla
Den röda stugan vid vägen ”Lustigkulla” lät Idas föräldrar bygga och flyttade dit ifrån Stockholm som pensionärer.
Grååbo
Nere vid sundet har vi Grååbo, ägt av kapten Gråå, som bode där sommartid. Grååbo hade förut hetat Kohage och ägts av en sjömansfamilj Karlsson. Min fostermor var född där.
Margretelund
Vi går från sundet och fortsätter mot Uppveda. Vid Myrslätten finns en röd liten stuga alldeles intill vägen, där bodde Lovisa. Hon flyttade därifrån till sin son och det lilla stället köptes av en familj Nilsson pensionerad militär från Stockholm. Huset finns inte kvar. Av kartan framgår husets läge och det enda som återstår är uthuset. Det nuvarande huset är byggt senare.
”Då vi gått förbi Myrslätten tar vi av till höger och går ner mot sundet”
Skogshill
Vi kommer först till Skogshill ägt av byggmästare Agnar Bergström och hans hustru Teckla, barnfödd vid Norrgården. De bor tillsammans med sina tre barn, mina kusiner.
”Intill deras tomt är det allmänning”
Lillstugan
Vi följer körvägen fram till major Schmitterlövs sommarställe, ett äldre hus som de förvärvat och rustat upp.
Rönnbacken
Vägen går vidare till Skomakar_Jannes, byskomakare, enstöring, kanske ett original, men han var duktig patt laga skor. ( huset är ombyggt)
Granlund
Intill Janne bode Anders Pettersson med hustru Lovisa, dom hade en stor trädgård och mycet goda äpplen.
Sjöveda
Granne med Petterssons var en mindre bondgård, kallas numera Sjöveda, vi sa Anderssons vid Sjön, det fanns Andersson uppe i byn också. Det gick en väg ner till sjön mellan de här två ställena och där var Uppveda ångbåtsbrygga, där vi kunde stiga på Sylfid och åka till Norrtälje eller Björkö.
Sjögärde
Bortom Anderssons har vi Sjögärde en allmänning ”hopasplats” för hela byn. Dit körde bönderna med den ved som de avverkat på vintern, den såldes till skutskeppare som forslade veden vidare till Stockholm.
Sjögärde var också vår badplats, där vi kunde hitta vackra glas- och porslinsbitar som vi använde som servis då vi lekte. De här bitarna var minnen från s.k. dygnpråmar som haft last dit.
Granliden
Nu vänder vi och går tillbaka till Myrslätten och fortsätter framåt till Granliden som byggdes vid den här tiden. (Naimi Brises barndomshem)
Nybygget
En bit framåt på vänster sida har vi ”Jan-Pers”, Eriks barndomshem där han bor med sin hustru Selma och deras barn. De bodde först i en mindre stuga, men byggde sedan den stora byggnaden. Björkarna vid vägen är stora och ståtliga nu, jag minns dem som nyplanterade.
Stenrudan
Vi går förbi byns vägskäl och besöker Stenrudan där kapten Valfrid Eriksson, hustru Selma och 4 söner och en dotter bor. Kapten Eriksson har ett fartyg som heter ”Ester” och med honom på sjön är sönerna Gunnar och Hannes. ”Ester” brukar ha vinterhamn vid Överlöpe, ankrad vid ett kraftigt berg.
Östergården
Nu går vi upp till själva byn, på höger sida har vi Eriksson, Johan Erik och Emma. Det är en bondgård med flera hästar och tjänstefolk. Gården arrenderas av äldste sonen Sigurd.
En bit mot norra sidan av Fläskängen ligger Maja-Lisas stuga ( nu riven) där bor dotter och måg till Eriksson. J.A. Eriksson var en av eldsjälarna för att vi skulle få elekticitet till Vätö. Maja-Lisa har tre döttrar; Margit, Kerstin, och Britta.
Lundmans
På andra sidanvägen bor smeden August Lundman med hustru Lovisa. Smedjan ligger I skogsbacken lite söder om bostaden, ett mindre jirdbruk hör också till.
Österbacken eller Klockargården
Alldeles intill har vi Klocka-Kalles, har ingen aning var namnet kommer ifrån. Det är också en bondgård, jorden brukas av mågen Helmer med hustru Jenny, dom bor på nedre botten och en trappa upp bor Tilda och Karl Gustafsson.
Tant Jenny var söndagskolärarinna och i hennes kök samlades vi till skola varje söndag förmiddag.
Berglunds
Vi går över ån och håller oss på vänster sida där har vi Berglunds, han vitskäggig och gammal, hade väl liksom så manga andra varit på sjön. Han hustru hette Tilda.
Västergården
En bit framåt kommer vi till Västergården som ägs av mamma Selma och sonen helge. Gården var utarrenderad och Helge var på sjön.
Tvättstugan
Ån som flyter genom byn var mycket djupare på den här tiden och vid Västergården finns en tvättstuga vid ån där dom själva och dom som behövde låna den tvättade och klappade sina kläder.
Snål-Olles
Intill Västergården har vi Snål-Olles. Olle var död men Karolina kommer jag ihåg, Hon bodde i stora byggningen och Larssons, en familj på 8 personer, trängdes i lillstugan. Då Karolina dog så flyttade de över till den stora.
Båtsmanstorpet Lugnet
Vi går ännu en gang over ån upp mot Södergården. På vänstersida ligger båtsmanstorpet som bebos av familjen Forsberg. Mitt över vägen upp mot skogsbacken hade Västergården en ”basta” och där samlades byns linodlare för att bereda sitt lin.
Södergården
Högst upp i byn har vi Södergården. Den bytte ägare vid den här tiden och en familj Andersson med tre pojkar i skolåldern flyttade dit.
Norrgården
Från Södergården går vi ner mot byn och nu har vi på vänster sida Norrgården där kapten J.O.Andersson och hustru Anna bor, mina morföräldrar. Morfar och sönerna har slutat på sjön och sonen Karl har bytt ut sjön mot landbacken och övertagit arrendet av Norrgården. Min mor Hilma som blivit änka blir deras hushållerska. Dottern Teresia är sömmerska och bor i stora byggningen,
Västerbacken
Avstyckat från Norrgården är Västerbacken där sonen Viktor och hustrun Tilda bor och dit jag kom då far gick bort. Viktor hade en vedskuta tillsammans med min kusin Amis Sendström ifrån Håknäs.
Den lilla är arrendebostad.
Ovanför Norrgården mot skogen fanns en stor lada och till den en tröskverksvandring som drogs av hästar. Liknade fanns också hos Larssons. Så småningom kom det nån sorts motor som kunde driva tröskverket. El vissate vi inget om.